En kyrka mitt i byn?


Jag har under mina två år i Finland imponerats över hur Evangelisk-lutherska kyrkan har satsat på sociala medier
Jag har varit stolt över att jobba i en kyrka som tänker framåt, som vill vara en del av människors vardag och som i enlighet med kyrkans tradition velat vara med när medielandskapet förändrats. Jag har sett hur Svenska kyrkan imponerats och inspirerats av den finska systerkyrkans satsning på utbildning och nätnärvaro och det har varit roligt att få vara en del av detta genom att vara en av Andligt liv på webben -projektets utbildare.

Därför blir jag förvånad och besviken när jag läser Kyrkpressens nyhet om att satsningen på sociala medier på svenska nu kommer att halveras under 2013 för att sedan bortprioriteras av KCSA – Kyrkans central för det svenska arbetet. För mig är det här obegripligt och väldigt sorgligt eftersom jag anser att kyrkans närvaro på facebook, twitter, bloggar och webbdiskussioner är både en skyldighet och en nödvändighet. Att ha en tjänst som stödjer det svenska arbetet och som är en länk till det finskspråkiga arbetet är ovärderligt för att vi ska kunna upprätthålla och utveckla det arbete som gjort. Ett arbete som är unikt bland de nordiska kyrkorna.

Andligt liv på webben projektet har gjort ett fantastiskt jobb med att utbilda församlingsanställda till att använda sociala medier, men det är egentligen bara ett startskott. Den stora utmaningen nu är att följa upp, utmana och fortsätta inspirera församlingarna att satsa vidare. Tyvärr tror jag att dagens nyhet innebär ett stort steg bakåt för den här processen.

Kyrkpressens artikel lämnar en del frågor som jag skulle vilja ha svar på:

  • Hur tänker KCSA följa upp det arbete som har påbörjats, eller får det bara rinna ut i sanden?
  • Är satsningen en fråga om prioriteringar som Keskitalo påstår och hur motiverar KCSA den prioritering man gör

och kanske viktigast:

  • Vill vi försöka vara en relevant kyrka som står ”mitt i byn”, tillgänglig och öppen för alla?

I så fall finns det ingen annan väg framåt än att finnas där människorna är. Där har sociala medier en enorm betydelse.

Dela artikeln, kommentera och diskutera gärna här i kommentarerna. Din röst är viktig.

/Daniel Jakobsson
Ungdomsarbetsledare i Matteus församling, Helsingfors
Stolt utbildare för Andligt liv på webben

Advertisements

63 comments

  1. Hedvig Lång backa

    här bara en kommentar till Mikaelas fråga om radio & TV: visst kostar radioandakter och gudstjänster en hel del. Men större delen av kostnaderna står faktiskt vårt statliga bolag för – det är alltså Yle som betalar all teknik och också de ganska anspråkslösa arvodena till andaktstalarna. Kyrkan (på svenska KCSAs kommunikationsavdelning) sköter planering, koordinering adminstration och fortbildning. För det finns en radio- och en TV-redaktör och en stor del av byråsekreterarens uppgifter är knutna till denhär verksamheten.

    Att ” kyrkans folk” sköter dethär arbetet och inte av Yle anställda, har gamla rötter – så har det varit ”i alla tider” och vi har väl upplevt det som en stor fördel att få komma in med vår expertis och leda arbetet för en stor församling, dvs radio- och tv – församlingen. Andrum som sänds på vardagsmorgnar i Yle Vega har i genomsnitt cirka 40 000 lyssnare, vilket ju är ganska häfigt…

    Men ingenting är slrivet i sten och det är inte en nödvändighet för kyrkan att vara så aktivt med i radio- och TV- arbetet om den ovan nämnda församlingen drastiskt minskar. just nu visar den inte tecken på att göra det, men omochutifallatt tycker jag ju att prioriteringarna måste omvärderas (jo, jag vet att jag i så fall kan bli överflödig på mitt arbete, men hoppas i så fall vara beredd på att lära mig nya färdigheter och kunna vara nyttig på annat sätt!)

    • Mikaela

      Tack Heddi för det här. Som sagt, jag vet ju inget om budget eller annat. Jag bara funderar och ifrågsätter, för att lite böka i gamla mönster. Eller kanske öppna till nya tankar. Framför allt tycker jag ju att saker inte behöver vara skrivet i sten. Speciellt inte i medievärlden.

      • Hedvig Lång backa

        det har du Mikaela alldeles rätt i! Medielandskapet förändras så snabbt att vi får lov att vars mycket alerta och beredda på förändringar! det är inte helt lätt, men också spännande!

  2. Frida Vikström

    Pontus sade precis allt jag tänkte i sin kommentar; jag håller med honom till fullo. Om kyrkan inte finns tillgänglig på de sociala medierna, och webben överhuvudtaget, missar den en väldigt stor del av nutidsmänniskans vardag.
    Som tankeställare kan jag säga att det konstaterats att ungdomar som vill få kontakt med en vuxen, till exempel sin ungdomsledare, har mycket lättare för att göra det över webben än att t.ex. ringa eller gå på besök.

    • Daniel Jakobsson

      Hoppas alla noterade detta: Vi missar en stor del av nutidsmänniskans vardag…
      Tack Frida!

      • Björn Vikström

        Med risk för att låta som en sur gammal gubbe vill jag hävda att kyrkans webbsatsning inte står och faller på vilka tjänster som finns var. Jag tar intehär ställning till vem som sköter jobbet och hur ansvaret fördelas, men min åsikt är att webbarbetet på kyrkostyrelsen skall gå ut på att koordinera, utbilda och planera beredskap för webbarbete i krissituationer.
        Det egentliga arbetet på webben skall göras av de församlingsanställda (och gärna också frivilliga) som har fått sin utbildning i projektet andligt liv på webben eller på annat sätt visat sin lämplighet för uppdraget. En enda webbpräst (vare sig hel- eller halvtid) gör inte kyrkan synlig på nätet, men det gör tiotals kristna lekmän och anställda som finns med där diskussionerna förs.
        Men frågan är hur skall detta arbete bäst koordineras, så att inte var och en bara pynjar på ovetande om vad andra gör? Har ni goda idéer?

        • Patricia Högnabba

          Nu hänger jag inte helt med… Tycker ni inte precis samma sak? Att det behövs nån som koordinerar och att det är församlingarnas medarbetare och lekmän som skall vara synliga på webben? Precis som med diakoni, kyrkomusik, radio & tv-arbetet och allt annat.

        • Daniel Jakobsson

          Jag är nog också lite förvirrad kring vem du svarar till? Tycker absolut att det egentliga arbetet på webben ska göras av församlingsanställda, det är ju hela poängen med det jag skriver. Att vi kommit igång bra och behöver satsa vidare.
          Däremot så tror jag kanske att vi lite talar om olika saker.
          i nuläget delas ju ALW tjänsten med en del koordination och en del nätnärvaro eller ”webbprästande” och jag tror att vi måste tänka dom lite separat eftersom det är helt olika saker.
          En webbpräst behöver inte ha spetskompetens på sociala medier (även om hen med fördel kan ha det). Jag tycker att det är brutalt coolt att stiftet har en präst vigd till webbarbete och jag tror att fler sådana tjänster skulle behövas, men som sagt: antagligen inte på KCSA utan någon annanstans, frågan är vem som är villig/modig att ta en sån kostnad som inte känner några försämlingsgränser..? kanske är det ett sätt för de rika församlingarna att utjämna olikheterna i stiftets ekonomi att ta det ansvaret för hela svenskfinland.

          Men sen är det koordinatorfrågan och där vore ju det logiska att det fanns inom ramen för kcsa, men det går säkert att hitta andra lösningar där också. Att kombinera webbsamtal och koordinator är ju en ganska logisk kombination om det går att hitta en sån person med dubbelkompetens.
          Koordinationen måste göras av nån som kan webben, som får tid och möjlighet att sätta sig in, hänga med i utvecklingen. det kan vi inte lägga på lekmän och anställda. de har annat att syssla med. Det är bara det jag säger

  3. Pontus Särs

    Att inte uppfölja det goda arbete som Andligt liv på webben har gjort ser jag som ett tecken på att kyrkan än en gång visar att den inte riktigt vet vad som händer runt omkring. Som så många andra har sagt verkar det vara viktigare att göra som man alltid gjort än att på allvar anpassa sig till utvecklingen. Att starta ett projekt som Andligt liv på webben utan att våga satsa på arbetet när projektet tar slut är ungefär som att säga: ”Se här. Vi är en modern kyrka som har testat på nya innovationer. Nu räknar vi med att folk kommer till oss, som de gjorde förr, eftersom de vet hur coola vi är.” Det låter kanske hårt av mig att säga så men det är så jag och troligtvis många andra ungdomar uppfattar det.

    Visserligen kan man ju komma med argumentet att det är viktigare med möten IRL (i verkliga livet, i motsats till det virtuella mötet i sociala medier) än med möten på internet, men då tror jag att man har missförstått hur nutidsmänniskan använder sig av de forum som vi kallar sociala medier.

    *Virtuella möten ersätter inte ett möte ansikte mot ansikte.*

    Facebook och andra plattformer är snarare verktyg för att hålla kontakt med folk och arrangera träffar. Man sprider lätt information om allt möjligt: viktiga händelser i ens liv, roliga videor på youtube eller _evenemang som händer under den kommande veckan_. Så berätta på internet om mässan som kommer på inkommande söndag. Eller dela med dig av en insikt som dagens evangelietext gav dig.

    Med rätt kunskap och förståelse kan man snabbt skapa relationer via nätet och med rätt kunskap och förståelse når man ut till de som inte själva hittar till en. Vem är det som ska besitta kunskapen och förståelsen? Är det församlingen som ska nå människan eller människan som ska nå församlingen?

    Jag är övertygad om att kunskap och förståelse är nyckelingredienser i den här frågan. Utan förståelse för hur sociala medier fungerar och hur man kan utnyttja dem lyckas kyrkan inte nå folk via sociala medier. Varifrån ska församlingsanställda få den kunskapen om inte kyrkan satsar på arbetet och utvecklingen?

    Å andra sidan kan man fråga sig hur kyrkan ska förstå att prioritera detta arbete utan att ha förståelse för det i första hand.

    • Anders Orsander (@andersorsander)

      Två saker:
      1. IRL är ett begrepp jag tycker måste skrotas. Både möten online och offline är verkliga. Begreppet IRL antyder att det som inte är IRL skulle ha en lägre grad av verklighet, eller rent av vara overkligt. Det är inget overkligt med möten online.

      2 Du säger: ”Virtuella möten ersätter inte ett möte ansikte mot ansikte.” Jag får känslan av att i detta ligger att hur bra möten online än är, så är offline ”bättre”. Jag kan visserligen hålla med om att online inte ersätter offline, men det motsatta är lika sant. Offline ersätter inte online. Det är många gånger online är överlägset offline.

      Dessa två saker möter jag ofta. Och det är ett problem. Ska kyrkan ha en anledning att prioritera sociala medier måste två insikter nås:
      1. Sociala medier är verkliga. Möten online är verkliga och relationerna som byggs är lika starka och djupa som dem som byggs offline. Så länge vi tillskriver sociala medier en lägre grad av ”verklighet” kommer de givetvis prioriteras lägre än ”IRL”
      2. Kyrkan måste finnas online, utan att det måste syfta till möten offline. Sociala medier är mer än en kanal, det är en plats, ett rum, där vi umgås. Likaväl som kyrkan finns på andra platser utanför sina egna byggnader, så måste vi finnas online.

      • Pontus Särs

        Att IRL är ett dåligt begrepp har jag aldrig reflekterat över. Att det som händer online i allra högsta grad är verkligt är en självklarhet. Det är en bra poäng att begreppet IRL är laddat. Jag håller med dig på alla punkter.

      • Daniel Jakobsson

        Tack Anders!
        Det där är en jätteviktig poäng. Mötena på sociala medier är lika verkliga som andra möten.
        Håller också fullkomligt med om att arbetet i sociala medier inte kan eller ska mätas i ökade ”Gudstjänstbesök”. Dags att bredda begreppet Gudstjänst kanske?

    • Daniel Jakobsson

      Tack Pontus: Det är just det som är en del av problemet. Att vi i kyrkan tror att internet/sociala medier är nått coolt och ”det nya svarta”. När det i själva verket handlar om att boka tvättider, umgås och ta del av och dela information.
      Det kan vi inte sluta med… Men vi kan bli bättre.

      Sen: hur ska man få förståelse inom kyrkan.

      Det borde vara en skyldighet för kyrkans anställda att finnas med i sociala medier på något sätt, ju högre position desto viktigare.
      Om man har moraliska betänkligheter mot facebook så finns det andra alternativ.

      • Anna Englund

        Jag tycker Anders har en mycket bra poäng ovan då han säger ”Jag kan visserligen hålla med om att online inte ersätter offline, men det motsatta är lika sant. Offline ersätter inte online. Det är många gånger online är överlägset offline.”.
        Tröskeln är många gånger betydligt lägre att ta kontakt med någon över nätet, det är bara ett klick bland många andra, och man sitter ju där vid datorn ändå. Jag tycker besökarstatistiken på http://www.fragaprasten.fi är ett bra exempel på detta. Bara under årets tre första månader kom det in över 200 frågor, frågor ställda till en präst angående olika aspekter på tro. Samtliga av dessa frågor skulle också kunnat ställas öga mot öga, men dessa 200 individer valde att göra det över nätet. Om jag skulle må dåligt kunde jag gott föreställa mig att ta kontakt med någon inom kyrkan över nätet, om så bara för att prata av mig över chatten en stund med någon jag vet att jag kan lita på.
        Ytterligare en funktion där facebook åtminstone för mig spelar en stor roll är information om olika evenemang. Inbjudningar sprids fort, det är lätt att få ytterligare information och svar på frågor och man ser vilka andra som är på väg. Och att skapa ett evenemang tar bara några minuter.

        Sen angående att alla kyrkans anställda borde finnas med i sociala medier som du skriver i kommentaren ovan. Tänker du då i egenskap av den tjänst personen har inom kyrkan, eller som privatperson? För här kommer man ju igen in på detta med privatliv, och hur det kan vara svårt att skilja på vad som är vad till exempel på facebook. Min mamma som är lärare, till exempel, har valt att inte skaffa facebook på grund av att hon inte vill vara väl med alla sina elever. Eller ska man då dedikera sitt facebookliv till att vara öppet för alla som vill kontakta en å tjänstens vägnar? Ska man skaffa olika konton? Jag vet att stadens ungdomsledare i Ekenäs gått in för denna modell; de har konton med namnet ”Ungdomsledare Milla Meikäläinen” Känns det i så fall tillräckligt ”äkta”? Nu är ju inte facebook det enda alternativet, men kanske det mest sannolika trots allt.

  4. glutenfrimat

    Att finnas på webben är dagens motsvarighet till kyrkbacken, ja, till och med till gudstjänsten i vissa fall. Många, många sökare finns på nätet, och genom det föredömliga arbete som finska kyrkan hittils har gjort är jag övertygad om att man sänkt många trösklar för vägar till tro och fysiska gudstjänstbesök.
    Finska kyrkans satsningar har varit ett internationellt föredöme för kyrkan i sociala medier, och jag hoppas innerligt att man omprävar beslutet att dra ner på denna satsning, och att man inte utesluter de svensktalande i landet.

  5. Anders Orsander (@andersorsander)

    Jag får en känsla att i en tid där mycket handlar om att spara pengar ses sociala medier som en kostnad. Det borde ses som en investering. En kyrka som vill vara delaktig troendegemenskap i samhället borde investera i sociala medier.

    • Daniel Jakobsson

      Hm. problemet med det tänket är att investeringar även i kyrkans värd mäts i ekonomisk avkastning.
      Därför är det lättare att satsa på fastigheter än att satsa på webbnärvaro…

  6. ilmaris

    Det än trendigt att vara pessimist i kyrkans planering: gråta om sänkande skatteintäkter eller annan sorts brist på resurser. Visst är det viktigt att arbeten är kostnadseffektivt, men samtidigt skall man förstå att världen ändrar i snabb takt och därmed församlingens, jag menar församlingsmedlemmarnas och kanske blivande församlingsmedlemmarnas, behov. Dagens nya metoder att föra fram evangeliets budskap och påverkan i samhället är olika men inte alltid dyrare än gammaldags vanor. Med projekten kan man prova nya saker, men om resultaterna är positiva är det helt vansinnigt att säga punkt och slut bara för att projekttiden är över. Kanske är min liknelse lite överdriven, men om kyrkan hade kommit till vårt land med projekttänkande, skulle vi inte ha nån kyrka här alls. ”Pengarna reserverade för den första missionsresan var slut så inte kan vi grunda en bestående kyrkosamfund hit, punkt och slut”, hade Henrik och Erik och andra heliga kumpaner sagt? Med alla mätare kan man konstatera, att verksamheten och resursen för det svenskspråkiga webbarbetet måste bevaras elle ökas. Vi på finska sidan står snart framför samma frågor och även om jag skulle vilja vara optimist har jag en skräckscenario: först skär man ner svenska webbarbetet, sedan provar man samma medicin på finska sidan och snart är inte bara projekten men hela arbeten över. Jag hör till en dinosauriegeneration som kunde förstås njuta av det som var förr och inte bry sig om nutidens melodier. Men sådant tänkande har ingenting att göra med det livsstil som Jesus försökte lära oss. Även utan att blanda andliga drömmar i strama budjettankar kan man säga att församlingarna gör mycket webbarbete vid sidan om alla andra uppgifter men utan ett centralt specialtjänst finns det inga garantier att de får allt det stöd de behöver. Det är fråga om utvecklings- och uppbildningsarbete, som aldrig blir färdig. Jag verkligen hoppas att vägar för fortsatt webbarbet finns. I min finska språköra lät Kyrkpressens rubrik att arbetet ”halveras” även värre än på korrekta svenska. ”Halveerata” betyder ju i vardagsfinskan *nedvärdera’ eller ‘göra skämt av’. Det vill ingen göra, tror jag.

    • Daniel Jakobsson

      Bra!
      Projekttänk kan nog vara bra, men då ska det göras en ordentlig utredning, utvärdering och konsekvensanalys. Och om man inte har möjlighet/vilja att fortsätta ett projekt i efterhand kanske man inte ska dra igång det…

      • Björn Vikström

        Här är jag litet av annan åsikt, Daniel. Det finns alt för många tjänster på Kyrkostyrelsen som har blivit kvar efter att olika projekt har startat upp och ingen har haft mod att avsluta dem. Projektet andligt liv på webben skulle köra igång kyrkans webbarbete, utbilda anställda och sätta snöbollen i rullning. Helt utan koordinering går det inte att fortsätta, och det är där som (nu upprepar jag mig) som jag tycker att fokus borde sättas: hur kan vi gå vidare så att webbarbetet finns med i församlingsarbetarnas vardag, och inte bara i form av en enskild tjänst?

        • Daniel Jakobsson

          Jag skriver kanske lite otydligt.
          Jag tycker att det är bra med projekt. Jag är en stor vän av att avsluta saker (jag har en hel lista som vi sku kunna prata om en annan gång). Det jag har motsatt mig är att man innan ens projektet är slut (det pågår t.o.m 2014) bestämmer sig för att dra in den tjänst som funnits (i två steg) utan att det gjorts någon ordentlig utvärdering av projektet. Ett projekt som både från anställdas och från beslutsfattare och medias håll ses som lyckad och oumbärlig.

          Jag upprepar mig också: det är klart att det är i församlingarna jobbet ska göras. men vi behöver stöd. Det här är en ny arbetsform. Om jag tittar på mitt arbetsområde så har många jobbat med ungdomar i 10-30 år. Vi kan ungdomarbete rätt bra, vi har mycket samlad erfarenhet som vi delar med oss av på rådplädgningar m.m.
          När det gäller detta område är KCSAs uppdrag: ”Vi vill ge verktyg, idéer och inspiration till anställda och lekmän som arbetar med kristen fostran.”
          I nuläget kan de anställda generellt ”kristen fostran” väldigt mycket bättre än man kan sociala medier och då är ändå ungdomarbetsledarna dom som har överlägset bäst koll.

          Sociala medier är inget självändamål, det är ett verktyg. Men ett ganska komplext och mångfacetterat verktyg och det förändras hela tiden. Där är vi eniga – koordinering behövs.
          Jag tycker att koordinationen ska drivas av nån som kan och vill webb och som får satsa på det fullt ut, det behövs för att vi ska hänga med ute i församlingarna!

  7. Mikaela

    Det känns att kyrkan borde fundera lite var det lönar sig att satsa stort. Medievärlden har förändrats. Förr var kanske tv/radio de stora. Hur är det idag? Är det värt att sända gudstjänster i tv? Kostar det inte himla massor? Borde man tänka om, är det inte i de socialamedierna den stora potentialen hänger? Jag vet inte… Bara så jag funderar.

    • Daniel Jakobsson

      Ja, det här skulle jag också se att man vågade fundera på. jag tror absolut att tvgudstjänsterna har en stor funktion för en ganska stor målgrupp. Men jag gissar (utan att veta) att målgruppen för tvgudstjänsterna minskar av naturliga skäl. och jag tror inte att min generation och de som kommer efter mig på samma naturliga sätt kommer att bänka sig framför tvgudstjänsten. eller radioandakterna..

      Så i nått skede måste det göras en förändring på de här områdena också tror jag. Frågan är hur länge vi vågar vänta.

      • Mikaela

        Ja du har säkert helt rätt. Det finns en tv-publik som jag på intet sätt vill påstå är mindre värd.

        Jag vet inte nåt om budget eller annat. Tänker bara att de där stora produktionerna måste sluka en massa pengar. Känns också bakvänt att man ska skära i t.ex. omsorgsarbetet… De människorna behöver sannerligen all hjälp som finns. Tänker inte heller att man skulle behöva ta bort den enda svenska tv-människan eller radiomänniskan. Jag tror bara man kunde fundera hur mycket pengar dessa medier ska få sluka och vilka saker går att samordna på finska och svenska. Kan man minska på antalet sändningar? Jag vet inget. Bara funderar.

        Det känns att det inte kan vara helt omöjligt i detta tvåspråkiga land att hitta folk som kan sköta saker på båda språken, utan att det blir ”samma på” som alla är rädda för. Skulle inte det vara bra för hela kyrkan? Om man är riktigt proffsig, och det är ju de kyrkligt anställda, så går det att ordna.

        Jag vet som sagt inget om de här frågorna, är bara ledsen att man låter det fina arbetet rinna ut i sanden. Ett relativt nytt medium behöver satsning för att kanske senare klara sig.

        Tror ju kanske det sku behövas någon form av strukturförändring. Våga röra om i gamla system (ja jag vet, kyrkostyrelsen är en ganska tungrodd organisation) . Det är så lätt att fastna i sina gamla mönster: ”Det har alltid funnits en som sköter det här, därför fortsätter vi med det, trots att ingen mer egentligen behöver det.” TYP. I ett privat företag skulle det inte funka länge. Jag hoppas många kloka kommer fram och försvarar det andliga på webben. Det är nämligen guldvärt.

        Och ja, det stämmer att det är helt ofattbart att det svenska arbetet har så mycket färre anställda. Det tyder bara på att de svenskspråkiga är fruktansvärt effektiva…? Eller?

        • Daniel Jakobsson

          Tack Mikaela!
          tycker du tänker helt rätt. Det viktiga är att vi vågar diskutera sakerna.
          Vi är ju lutheraner, eller? Att göra evangeliet tillgängligt och begripligt för allmänheten känns väl helt rätt.
          Ska vi behöva börja spika på dörrar igen?

  8. Patricia

    Det som också är lustigt är tänket att det svenska webbarbetet (eller radio, eller tv, eller…) behöver mindre resurser än det finska. Som om det skulle vara enklare att t.ex. koordinera en chat-jour på svenska bara för att det finns fler potentiella finskspråkiga chattare i det här landet…

    Plus att man glömmer att svenska sidor/tjänster egentligen har många fler potentiella besökare (när det gäller webb) än vad de finska har. Svårt att skilja på finlandssvenskar och svenskar i en chat t.ex.

    Så om finska sidan lyckas möblera om för fyra (?) så borde svenska sidan kunna fixa till en tjänst.

    • Daniel Jakobsson

      Det är sant att resursbehoven inte så mycket har med antal potentiella användare som finns. Det ska också säga att arbetet i sociala medier kan göras med förhållandevis små medel för att få ett stort genomslag.

      Den här bloggtexten har på två dygn fått ca 500 besök och startat ett viktigt samtal om kyrkans framtid utan att det kostat kyrkan någonting…
      Vi har inte ens fått kaffe…

      • Patricia

        Häftigt!

        Jag tycker alltså inte att finska sidan borde dela med sig, utan förundras över att samma kyrka på finskt håll tycker att det behövs flera personer för att koordinera också i framtiden, medan man på svenskt håll tror att det kommer att börja rulla på av sig självt.

        De måste väl ha samma problem (att nya anställningar kräver att man prioriterar om) på finskt håll?

  9. Björn

    Har vaknat litet sent till diskussionen, men det är kanske inte någon överraskning. Jag tror vi alla är överens om att webbarbetet kommer att bli allt viktigare. Samtidigt är signalen från kyrkostyrelsens ledning klar: inga nya tjänster totalt sett när projektet tar slut. Med andra ord måste andra funktioner bort, om det skall bli rum för en webbpräst. Omsorgsarbetet med de funktionshindrade och arbetet bland hörselskadade kommer nu antagligen att naggas i kanterna för att bereda rum för webbarbetet, och det är ingen optimal lösning. Men alternativen är inte många och kompromisser oundvikliga.
    Som jag ser det bör kyrkans närvaro i de sociala medierna skötas av församlingsanställda och frivilliga församlingsmedlemmar. Den som arbetar med sociala medier på kyrkostyrelsen skall närmast koordinera, ordna skolning och ansvara för insatser i krissitustioner. Under de sista månaderna av andligt liv på webben-projektet anser jag att den här övergången bör genomföras.
    Vem som skall sköta jobbet rent konkret är sedan en annan fråga, som jag inte kan ta ställning till i det här skedet.

    • Daniel Jakobsson

      Hej Björn och välkommen med i samtalet. Tycker inte alls att du är sen utan föredömligt snabb, det är precis det jag menar när jag känner mig stolt över att tillhöra ett sammanhang där en biskop inser vikten av att tillgänglighet på webben. Det ger mig framtidstro.

      Sen till saken. Bra att någon tog upp bollen och börjar svara på frågorna mer konkret. Jag tolkar dig som att målsättningen är att det ska finnas en webpräst eller åtminstone en koordinator för webarbetet?
      Det är ju i så fall goda nyheter men det lät ju onekligen inte så i kp-artikeln?

      Det jag har hört funderas kring i både mail och irl samtal är möjligheten att slå ihop omsorgsarbetet och arbetet med de hörselskadade som ju ligger relativt nära varandra och med en väldigt begränsad (men viktig) målgrupp till en tjänst och på så sätt få möjlighet att skapa en webbtjänst. Är det en möjlighet

      Jag vet att jag är inne på personalpolitik nu och det är alltid svårt att diskutera offentligt. Men diskuteras gör det ändå oavsett om man ser det eller inte. Jag gillar öppna kort, men jag är ju svensk så jag kan skylla på det 😉

      Min slutpoäng är att det är absolut så att församlingsanställda och frivilliga är de som i första hand ska utföra arbetet. Så är det väl med allt kyrkligt arbete?

      Men när jag läser om KCSAs uppdrag http://sacrista.evl.fi/sacrista.nsf/sp?open&cid=Content483DAC så tycker jag att arbetet med sociala medier bör ha en självklar och stark ställning i deras arbete.

      Eller?

      • Björn Vikström

        Som jag förstår det finns det medel för en 50% tjänst som en del av Andligt liv på webben för 2013, men sedan är projektpengarna slut. I övrigt måste det fortsatta planeringsarbetet handla om hur man inom ramarna för de nuvarande tjänsterna – och då kan det gälla också andra än omsorgs- och dövprästen – kan omfördela jobbet så att det finns tillräckliga resurser för webbarbete. Här tror jag att diskussionerna på KCSA knappt har hunnit börjat på allvar ännu. Dessutom skall vi också komma ihåg det viktiga webbarbete som görs av FKS – här bör synkronisering.

        • Daniel Jakobsson

          FKS gör ett viktigt arbete, absolut. Men det är inte riktigt någon större kyrklig satsning rent ekonomiskt.
          Jag förstår att det sparas på olika håll och kanter inom kyrkan, men jag vet också att det jämförelsvis finns extrema resurser (om man t.ex. jämför med frikyrkan). VI kan inte bara spara oss ur en kris som bygger på att medlemmarna blir färre… Vi måste satsa framåt och jag vet inget annat område som har potential till högra avkastning när det gäller kyrkans ansikte utåt. Inte ens en ny grafisk profil kan mäta sig med närvara på nätet….

        • Patricia Högnabba

          Vill bara inflika här att FKS webbarbete (om du syftar på Fråga prästen) idag finansieras av Undervisningsministeriet, inte kyrkan… Det är också en fråga man gärna får ta i beaktande då det pratas pengar. I övrigt håller jag fullständigt med om att ett samarbete vore att föredra.

  10. Sheila Liljeberg-Elgert

    En heltidsanställd är ju inte ”mer och mer anställda” – dessutom riktar ju sig Andligt liv på webben just till den grupp som har lättast att skriva ut sig från kyrkan, de unga vuxna. Det här är också en språkfråga, håller med Anne Peltomaa. Varför får den finska verksamheten fortsätta om den svenska dras in? Dessutom har projektet precis kommit igång på allvar i församlingarna, nu finns det mycket stor risk att allt rinner ut i sanden.

    • Daniel Jakobsson

      Det är det jag är rädd för också, att saker ska rinna ut i sanden. De församlingsanställda har stor nytta av sociala medier och det arbetet måste få support.

  11. Anna Laasio

    Väl skrivet Daniel.
    Som så mycket annat är det projekt som gäller och då tiden är ute, spelar det tyvärr oftast ingen roll om det visar sig finnas behov av en fortsättning. Behövs definitivt en koordinator för webbarbetet, en som håller sig ajour med den snabba utvecklingen och som inom ramen för det egna arbetet finns bland människor på nätet. Ur en del skrivelser läser jag det som om det än en gång skulle vara möjligt att församlingsanställda ska rulla det (också) inom ramen för det egna arbetet…Utan att webbarbetet ens ses som en viktig och väsentlig del av världen och arbetsbilden idag.
    Kyrkostyrelsen har bjudit utbildningsmöjlighet till församlingsanställda och det är både fint och generöst, men inte tillräckligt för att nu säga att arbetet är slutfört.
    Jag hoppas att vi också i fortsättningen har en svenska webbpräst. Den som tvivlar på hur viktig en sådan är, kan enkelt ta reda på det men det förutsätter närvaro i sociala medier.

    • Daniel Jakobsson

      Tack Anna
      Det märkliga i den här kråksången är ju att både kyrkomöte och biskop understrukit hur viktigt arbetet i sociala medier är. Är det dags att börja skriva in det i arbetsavtal också, det är en lite annan fråga, men ändå viktigt.
      Din slutkläm är vass men korrekt… =)

      • Mi Lassila

        Det gäller att vi alla vågar och ÄR kyrka då vi rör oss på webben, men ingen dum ide´att t.o.m. skriva det i arbetsavtal, så att ALLA med gott samvete vågar göra det vid arbetsbordet inte bara som ett nattarbete vid privata hemma-datorn!

  12. Per Stenberg

    Håller med Mia där – arbetet behövs och det behövs utmaning och utbildning på området – samtidigt som kyrkostyrelsen inte kan växa när alla andra sparar… – kanske det är dags för alla duktiga s.mediaaner att engagera sig…

    • Patricia

      Jag tycker det behövs omprioriteringar – både i församlingsarbetet och på Kyrkostyrelsen – för att skapa utrymme för närvaro i sociala medier. Tycks vara speciellt svårt för oss i kyrkan att släppa något ”som vi alltid gjort”.

    • Daniel Jakobsson

      Jag vet väldigt lite om penningflödet i den här något röriga organisationen. Men så mycket har jag lärt mig att det är förvånansvärt svårt att överföra pengar från en gren till en annan. VIlket ju i teorin borde betyda att det borde gå utmärkt för kyrkostyrelsen att växa när alla andra sparar om det finns resurser.
      Men kp artikeln var lite luddig på den punkten

  13. Mi Lassila

    Visst blir man lite orolig…för de sociala medierna är ett utmärkt arbetsredskap för oss och det är många som inte gått utbildningen än. Livsviktigt för kyrkan att finnas där. Vi behöver nog en heltidsvakans!

    • Daniel Jakobsson

      Jag håller med. och fattar inte, det är både mediakommunikation – relationer och församlingsstöd på samma gång Om det är nått kcsa ska syssla med så är det ju detta… ?

  14. Mia Bäck

    Jag är nog också besviken över beslutet 😦 Samtidigt förstår jag också att vi inte kan fortsätta anställa mer och mer människor på kyrkostyrelsen när församlingarna kämpar för sin ekonomi och sitt personalantal.

    Jag är helt och hållet övertygad om att kyrkan måste finnas på webben. Allt annat är otänkbart. Därför hoppas jag att KCSA sätter webbarbete högt på prioritetslistan. Andligt arbete på webben borde bli en del av alla KCSA-anställdas arbetsbild.

    Till sist frågar jag mig hur många människor en webbpräst når i jämförelse med med en ”vanlig” församlingspräst? Dubbelt? Tiofalt?

    • Daniel Jakobsson

      Igen undrar jag om de olika ekonomierna har något med varandra att göra?
      Håller också med om att KCSA anställda bör ha sociala medier i sitt arbete (har ju varit med och utbildat de flesta av dem) men de behöver också stöd och input från någon med spetskompetens.

      vad gäller webbprästen så tänker jag också att det är en superviktig fråga. Kan man vara präst utan församling? kan en webbgemenskap vara en församling.
      och och och…

      • Mia Bäck

        Ekonomierna har på sätt med varandra att göra att kyrkostyrelsen och församlingarna har samma inkomst: kyrkoskatten. Kyrkoskatten som en församling samlar in går dels till den egna församlingen och dels till helhetskyrkan. Helheltskyrkan använder i sin tur en del av pengarna till den centrala verksamheten och en del fördelas tillbaka till fattiga församlingar i form av olika understöd. Hur mycket pengar ska faktiskt gå till den centrala (ofta mycket byråkratiska) verksamheten? Så här förstår jag det. Rätta mig gärna ifall jag har fel!

    • Daniel Jakobsson

      Mia. Själv är jag ganska osäker på hur stor del jag tycker att en central verksamhet ska ha, hade en ganska intensiv debatt om det i går där jag ifrågasatte hela systemet… Men när det nu gäller den här frågan så måste jag nog säga att utifrån KCSAs uppdrag så känns det väldigt märkligt att de inte vågra insätta en sån här tjänst. Vad är skillnaden emot tv & radio? förutom då att det är mer relationsbaserat?

      • Mia Bäck

        Jag tycker också att det viktigaste just nu handlar om KCSA:s eller domkapitlets prioriteringar. Jag tycker att alla stift borde ha en webbpräst. Kanske dags för ett initiativ till stiftsfullmäktige? Om du skriver ett kan jag som medlem lämna in det 🙂

          • Stina Lindgård

            Hej. Jag understöder Mia i stiftsfullmäktige i frågan och alla andra platser också. Fick just ett brev från kst där man inbjuder till att tänka till kring kyrkans gemensamma webbarbete. Församlingarna (på båda språkten) är inbjudna till den i oktober. Men är det inte lite sent med tanke på att budgeten för 2013?

  15. Patricia

    Jag tycker att vår kyrka gjort och gör ett bra jobb i de sociala medierna. Hoppas att man på något sätt lyckas ta vara på det och hålla igång det också i fortsättningen.

    Bra text, Daniel.

    • Daniel Jakobsson

      Tack Patricia
      Det är ju just för att det jobb som gjorts varit så bra som det är så märkligt…

  16. Kjell

    Jag tror också det kommer att finnas vägar – men det gäller för många att komma över tröskeln som kan definieras sålunda: det virtuella är inte på riktigt

    • Daniel Jakobsson

      Jag tolkar dig som att det virtuella är lika riktigt som allt annat, men det förstår inte alla.
      I så fall håller jag med.
      Tack för kommentaren

  17. Anne Peltomaa

    Jag förstår inte heller varför man vill avsluta någonting som just kommit i gång. Upp till barrikaderna för det andliga arbetet på webben!
    Visst är det en språkfråga om den finska verksamheten får forsätta men den svenska läggs ner?

    • Daniel Jakobsson

      Tack för kommentaren Anne och välkommen till barrikaden.
      Kanske är det en språkfråga, det har jag inte tänkt på, jag är inte så van att tänka på det sättet.
      Vad tror ni andra?

  18. Anonym

    Håller med Daniel. Kyrkan skall var mitt i byn. Hopas att frågan diskuteras ordentligt och att nya vägar hittas för sortsatt arbete.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s