Välkommen till webbdebatten!

Kyrkpressen rubricerar idag att jag och KCSA’s Bror Träskbacka har en nätdebatt!
Man kan tolka det på lite olika sätt, jag väljer att tolka det profetiskt och välkomnar Bror in i samtalet här på bloggen. Eftersom Kp av olika skäl inte har någon kommentarsfunktion så väljer jag att lyfta in citat från Brors inlägg här och kommenterar, både mitt och Bror Träskbackas debattinlägg hittar du i sin helhet här. Hoppas som sagt var att samtalet kan fortsätta här.
De kursivade textstyckena är från Träskbackas debattinlägg:

Webbarbetet upphör däremot inte utan fortsätter inom ramen för andra tjänster inom Kyrkostyrelsen, så ock genom utvidgade arbetsbilder inom KCSA samt bland anställda i  församlingarna.

Det här är nog bra, men lite luddigt. Först och främst så vill jag tydliggöra att vi bara pratar om det svenskspråkiga arbetet. Det finskspråkiga arbetet har så vitt jag förstått hittat lösningar för att fortsätta sitt arbete även efter projekttidens slut. Sen så är det väl så att webbarbetet finns väl redan inom ramen för andra (alla?) tjänster inom KCSA? T.ex. ungdomsavdelningens Simon Lampenius gör ett gott arbete i de sociala medierna, liksom många andra och givetvis de församlingsanställda. Men det är inte det jag pratar om… Min poäng är att det behövs någon som koordinerar och inspirerar detta arbete som redan görs.

Om något ska till vad gäller tjänster måste i så fall någon tjänst bort. Inom KCSA är tjänsten som dövpräst för tillfället besatt som tf och omsorgsprästtjänsten kommer att bli ledig ännu under detta år.

Jag tolkar detta som att ni ännu funderar över tjänstebesättningen samt att ni också faktiskt har öppningar att göra förändringar. Det låter ju väldigt lovande. Utifrån känns det som en möjlighet att kanske kombinera omsorgstjänsten med dövprästens och därmed kunna öppna för en ny tjänst. Läste att de finlandssvenska döva nu är 150st och minskande, så kanske det är läge att skära ner det arbetet? Men där vet Bror mer än jag.

Eftersom resurserna är begränsade blir lösningen att inlemma webbarbetet i Kyrkostyrelsens och KCSA:s nuvarande tjänstestruktur. Kyrkostyrelsens budgetramar har under de senaste två åren klart minskat. Häri ligger svårigheten. Mer ska göras med mindre personalresurser.

Så är det säkert, och det är verkligheten för många. Då måste man prioritera. Det jag hoppas är att man i prioriteringen ska tänka mer framåt än bakåt.

Jag lägger mig i detta av två anledningar 

  1. För att jag är övertygad om att webbarbetet är en nyckelfråga för att vår kyrka ska kunna vara relevant och närvarande och är rädd att vi ska missa tåget
  2. Eftersom jag är osäker på om beslutsfattarna verkligen förstår vikten av detta arbete. Bror Träskbacka finns t.ex. inte på facebook, det kan jag respektera utan att förstå. Men då måste man lyssna noga till de som vet mer av vad det handlar om om man sitter i en maktposition.

Om det nu inte finns någon lösning via KCSA att upprätthålla en webbtjänst så hoppas jag att vi med gemensamma krafter skakar fram andra resurser för en sådan tjänst. Har redan hört en del viskningar om andra lösningar som utesluter kyrkostyrelsen. Jag bryr mig inte om vem som gör det, bara det görs…

Ser framemot ett givande samtal och hoppas innerligt att KCSA (och inte bara Bror) hoppar in i samtalet. Hur känns det för er anställda inom KCSA att få mer arbetsbörda på grund av detta t.ex. Vad måste ni prioritera bort?

/Daniel Jakobsson

Annonser

21 comments

  1. Jani Edström

    En dimension i den här frågan som inte har behandlats är den ekumeniska. Hur skulle det vara att diskutera kyrkans synlighet på webben med övriga kyrkor och samfund? Fråga prästen har ju en klar ekumenisk dimension, t.ex. när lutherska teologer ombeds svara på frågor som rör andra kyrkor och samfund. Vi har ett gemensamt uppdrag och goda erfarenheter av samarbete i medier som radio och tv. Kunde det kristna webbarbetet diskuteras i Kristliga radioutskottet som jobbar med andaktsprogram i radio och tv. KRU kunde kanske göra en kartläggning på intresse och möjligheter till kyrkligt samarbete på webben.

    • Daniel Jakobsson

      Ekumenik – gärna för mig. Jag är ju lite av en hobbyekumen =)
      Ta gärna upp det i KRU – tycker både att vi borde göra mer tillsammans och var för sig. I Sverige har tex Missionskyrkan anställt en internetpastor (Nils Brynytesson) http://amen.se/ som nu delar med sig av sina erfarenheter och kunnande till andra samfund, som t.ex. Svenska kyrkan.
      Samfundsgränserna är luddigare på nätet – tack och lov

  2. Hedvig Långbacka

    Daniel, som KCSA-anställd, vill jag då svara på dina frågor. Personligen upplever jag, särskilt efter att ha varit med om flera kursdagar om webb-arbete både vid kyrkostyrelsen och Yle, vår närvaro på SoMe som jätteviktig. Jag har blivit övertygad om att de sociala medierna, på gott och ont, har blivit det ställe där människor debatterar, utbyter erfarenheter; möts helt enkelt. Så vill vi vara där människorna är, då skall vi vara på SoMe!!
    Facebook är för mig numera ett lika viktigt redskap i det dagliga arbetet som e-posten och telefonen, ibland viktigare.
    Men övergången från ett ”irl” samhälle till ett ”ak” samhälle är inte helt lätt och, framförallt, inte självklar för alla – det gäller för oss att få alla i kyrkans ledning att förstå vikten av det, så att prioritering och resursering sker på vettigt sätt. Jag har insett att det behövs mycket kunskap för att kunna utnyttja SoMe på bästa sätt och jag är helt övernes om att vi inte har råd att låta värdefull kompetens försvinna ur huset!

    • Daniel Jakobsson

      Tack för svaret Hedvig.
      Jag vet ju att det finns många centralt som ser webben som en självklarhet. Och det är en relevant jämförelse med telefonen, med skillnaden att möjligheterna är oändligt större. Att använda en telefon kunde man lära sig rätt snabbt förr i tiden. Nu tar det ite längre tid, men att jobba bra med sociala medier är ingen självklarhet.

      Det här är ett sätt att få kyrkan ledning att få upp ögonen för problemet och det är viktigt att du skriver, vi får inte ge upp. webbarbetet måste prioriteras.

      Jag har ännu inte hört någon som säger emot det…

    • Daniel Jakobsson

      Tack själv!
      Det är bra att samtalet initieras på olika håll tycker jag. Dina tankar om folkkyrkan är klockrena.

  3. Mia Bäck

    Jag anser att alla stift borde ha en webbpräst. En webbpräst som både inspirerar församling och jobbar ute på fältet/webben. Om det sen är KCSA eller domkapitlet som borde anställa en sådan präst vet jag inte.

    Däremot vill jag inte att varken omsorgsprästens eller dövprästens jobb skärs ner. De gör sådant jobb som vanliga församlingar inte klarar av. Eventuellt kunde dövprästens arbetstid minskas en aning men vi får inte glömma att det är fråga om en tjänst som ska betjäna ett helt stift med långa avstånd.

    • Daniel Jakobsson

      Jo det är lurigt, allt är ju viktigt. Det är ju det med prioriteringar…
      Det är då dags att börja bli kreativa. Kanske de rikare församlingarna ska gå ihop och anställa den här prästen (omdetnumåstevaenpräst)? Kanske vi ska skapa en inomkyrkligförening… det har ju gjorts förr? webbkyrkans vänner? och där anställa ett litet team? och vara med och slåss om kollekter och bidrag. Eller kanske ännu hellre satsa på crowdfunding…
      Jag är öppen för allt

      • Mia Bäck

        Webbkyrkans vänner låter super 🙂 Jag e med! Sen har du rätt i att det inte behöver vara en präst så länge det är någon som gemene kvinna lätt kan koppla ihop med kyrkan.

    • Patricia

      Tycker man måste våga ifrågasätta ALLA verksamhetsformer. Om vi inte kan hålla alla vid liv – vad är minst dåligt att avstå ifrån? Att koordinera kyrkans närvaro i sociala medier är också sådant som inte vanliga församlingar klarar av.

        • Patricia

          Visst. Men är alternativen 1 omsorgspräst + 1 dövpräst + ingen webbpräst eller 1 omsorgs- och dövpräst + 1 webbpräst, så röstar jag def. på det senare. Men förhoppningsvis finns det andra alternativ.

  4. Patricia

    ”Om något ska till vad gäller tjänster måste i så fall någon tjänst bort” – där tycker jag lösningen finns. Och har det gått att ommöblera på finskt håll, så måste det väl gå på svenskt håll också? Vi är nog överlag i kyrkan dåliga på det där med att avsluta något ”som vi alltid har gjort”. Borde skärpa oss där!

    • Daniel Jakobsson

      Kyrkans storlek gör den svårmanövrerad. Men jag tror att ju mer transparent den blir desto mer lätt på foten (i positiv bemärkelse… =). Håller med om att vi måste våga ”kill our darlings”

  5. Simon

    Hej Daniel (och alla andra)!

    Tack för komplimangen gällande mitt arbetssätt.

    I tisdags ordnades det tredje och sista seminariet i ett led utarbeta riktlinjer för användningen av sociala medier inom kyrkan. Där var knappt hundra personer på plats, bland dem du och jag och flera från KCSA. Riktlinjerna har tagits fram med Crowdsourcing-metoden av över 300 personer som på olika sätt varit delaktiga i projektet Andligt liv på webben. En version av dem finns här: http://some.kirkonsuuntaviivat.fi/riktlinjer_for_sociala_medier_10

    I den sista delen av riktlinjerna, Du ingår i en arbetsgemenskap, nämns vilka slags ärenden man ska diskutera på nätet då man tar hela arbetsgemenskapen (varför inte hela församlings-/kyrkgemenskapen?) i beaktande.

    Med anledning av detta kapitel känner jag mig olustig att här i detta forum gå in i detaljer kring min eller andras uppgiftsbeskrivningar. Lika olustigt som jag tycker att det skulle kännas att gå in i det offentligt afk eller i andra medier. Men kanske jag är en inåtvänd och skygg finländare? ;-)Min arbetsbeskrivning har jag i främsta hand behandlat på utvecklingssamtal med min förman, och så tror jag det brukar vara på de flesta arbetsplatser.

    Hälsningar,

    Simon

    • Patricia

      Hmm… Förstår, men tycker samtidigt att man/vi/kyrkan måste kunna diskutera prioriteringar… Och att det inte kan anses vara ett lojalitetsbrott att tycka att vi borde satsa mera på sociala medier än vad vi gör?!? Kan vi inte tillsammans fundera på var vi kunde spara (måste väl inte vara inom kcsa?) för att kunna satsa?

      Vi som utbildar-utbildare känner oss också berörda… Vi har satsat på projektet och vill ogärna se allt (främst inspirationen ute i församlingarna) rinna ut i sanden. Webbfolket har också rätt till kyrka.

      • Kalle

        En av folkkyrkotankens grundpelare är väl att kyrkan bör finnas där människorna finns. Därför är det viktigt att också de som finns i de sociala medierna har tillgång till kyrkan.
        När jag ställde upp i senaste kommunalval var jag aktiv i SoMe. En äldre, erfaren kandidat undrade varför jag ids, för där finns väl inga röster att hämta; det är arbetet i traditionella media och ansikte mot ansikte som är viktigt. Jag fortsatte ändå, och blev invald. Han blev det inte.
        Med det vill jag säga att visst är det viktigt att träffa människor ansikte mot ansikte, det som med SoMe-slang kallas IRL (in real life). De kontakterna blir ändå i vår hektiska tid av nödtvång färre, för folk hinner inte ta sig till möten i församlingshemmet eller gudstjänster i kyrkan i samma mån som tidigare. Därför är det bra att ha en möjlighet till ens en fem minuters kontakt med kyrkan på nätet, när man själv har möjlighet.
        Ur folkkyrkans synvinkel är det alltså viktigt att kyrkan har webbarbete. Det är så vi kan nå våra medlemmar i vuxen, aktiv ålder.
        Utan att ringakta övrigt arbete alltså. Men om prioriteringar skall ske, är det inte det som har den största genomslagskraften som först borde nedskäras.

    • Daniel Jakobsson

      Hej Simon

      Sorry att jag drog in dig med namn och allt, men du är en ett sånt bra exempel på vad jag menar. Att sociala medier är och måste vara en del av alla som jobbar i kyrkans arbete.
      Vi har accepterat detta när det gäller andra kommunikationsmedel och också insett vikten av att ha avdelad spetskompetens för att föra kyrkans utveckling framåt.

      Just nu satsar alla massvis på webben, senast i raden t.ex. räknar nu Svenska Yle webben som ” en lika viktig utgivningskanal som radio och tv” (källa: http://svenska.yle.fi/artikel/2012/04/25/svenska-yles-nya-webb-har-oppnat)

      Självklart ska du inte berätta sånt som gör dig olustig. Men det där med lojalitet som du hänvisar till är lite klurigt.
      Vem är egentligen din arbetsgivare? Du har åtminstonde 3
      1. Kyrkostyrelsen (antar jag?)
      2. Kyrkans medlemmar (de som betalar din lön)
      3. Jesus, som gett uppdraget som kyrkan grundas på.

      I en sån komplex arbetsgivarsituation så är sociala mediernas transparens en tillgång och inte ett problem, som jag ser det.
      Det ger också en möjlighet att återställa maktbalansen mellan tjänstemän, folkvalda och medlemmar.
      Om man är många som tycker samma sak så är det möjligt att förändra och påverka.

      Det här är en fråga som jag brinner för, som jag tror är en viktig del för kyrkan framtid… Jag förstår inte hur det skulle kunna vara en intern fråga för KCSA som är så känslig att den inte går att diskutera?

      Min poäng var inte att KCSAs anställda ska börja prata om sina tjänstevillkor. Jag bara saknar er åsikt i frågan? Vill ni satsa på webben och på sociala medier? Tycker ni att det är viktigt? Tycker det är märkligt att ingen vill svara…

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s