Viktiga kommentarer #1


Vill inte att någon ska missa de otroligt viktiga kommentarerna som fortfarande dimper in här på bloggen då och då. Ska lyfta upp några av dem som inlägg. Som t.ex. det här av Jenny Lindroos:

 

Man blir rörd över hur kloka tankar som har yppats i detta forum, tydligen finns det fina människor med stort potential i dessa kretsar trots allt! Själv har jag mycket inaktivt sökt andra med liknande tankar om förnyelse av Borgå stift (och varför inte hela evangeliska lutherska kyrkan i Finland). Själv brinner jag väl lite på sparlåga angående engagemang. Kanske brist på uppmuntran eller avsaknad av rätt forum har förhindrat min låga att ta eld på riktigt.

Ändå känner jag det lilla pirret av en låga då någon talar om kyrkans relevans i dagens värld. Goda lösningar börjar bli dyra och eldsjälarna få. Mina kopplingar till kyrkan eller andra trossamfund är få, erfarenheterna futtiga, och jag anser mig inte ens vara särskilt kristen – jag representerar alltså den passiva massan som skyr kyrkan. Ändå menar jag att intresset finns, hos mig personligen och många andra passiva församlingsmedlemmar. Jag vill att kyrkan skall bli relevant för mig och andra människor, initiativet måste dock komma från den inre kretsen, av de erfarna ”gubbarna” – för man vill ju inte trampa någon på tårna.

Missunsamheten kan desermera många möjligheter. Jag känner igen känslan från andra föreningssammanhang av många olika slag. Alla parter skulle vinna av att vara mer ödmjuka och lyhörda och att ty sig till de som orkar lyssna och förstå. Man är aldrig ensam om sina tankar, men ibland när man brinner hårt för något kan man bli så förbländad av sin egen entusiasm att man glömmer vikten i att förklara grunden i sina tankebanor för de som inte är lika insatta. Det tar också mycket tid och energi att förklara sina idéer, speciellt till nån som vid första anblick ger bilden av att de ändå inte är på ens sida eller vill förstå. Men det skulle vara viktigt att man hålls enade och inte splittrar upp sig mera i små delar när åsikterna går i sär, så som vi i historien sett att det ofta går. Vill man ändå i grund och botten jobba för samma sak är man starkare tillsammans fastän små diskrepanser finns.

För min egen del skulle jag hoppas på en kyrkare som är öppnare för sökare och vardagsfilosofer. Att lära är A. och O., men lärandet av religion måste anta dagens pedagogiska metoder där kärnan är kritiskt tänkande, fördomsfri diskussion och uppmuntran till nyfikenhet. Varför ligger tyngdpunkten i att tacka och be, då det är irrelevant vad man tillber eller tackar om man inte i första hand kan förstå? Man skall inte vara rädd att förlora i den religions-vetenskaps-debatten och därför utesluta medlemmar med en liberal Guds- och livssyn ur gemenskapen genom att säga: ”Kyrkans syn är…”. Själv har jag en ateistisk Gudssyn men tillber Jesus och vill i alla avseenden leva kristet. Det låter kanske som en ovanlig soppa, men de facto har jag upplevt att det är rätt allmänt bland min sociala grupp unga vuxna. Jag vill att man tillåter en diskussion på detta plan och uppmuntrar till andligt växande inom kyrkans fyra väggar. Det finns fina exempel på dylika evenemang: Alfakurser, Gräv djupare där du står -projektet i H:fors osv. Men för att hitta målgruppen till dessa evenemang krävs ett duktigt internetteam!

Annonser

3 comments

  1. Sara Stenvall

    Hej! Blev så glad när jag såg dokumentet om Daniel J. Äntligen någon som vågar säga och tänka och samtidigt ha en tro. Trodde nästan att jag var den enda. Har själv i vuxen ålder ”hittat” en tro och även kyrkan men, som Jenny Lindroos skriver, det behövs förnyelse i tänkandet inom kyrkan. Tidigare hade jag egentligen ingen som helst tanke om tro och kyrka och vad det kan ge mig. Nu känns det ändå lite klent och den passiva inställningen är förbryllande, speciellt folks inställning och den allmänna bilden av kyrkan. Själv tycker jag att en viss kritik bör och får finnas och att ingen dömer någon annan för att ha egna funderingar och tankar.

  2. maria sundblom lindberg

    om du blir glad av smarta kyrkfreaks blir jag glad av religiösa passiva. mer och mer känns det som om att vi måste börja om. oxå vi. som många gånger förr. patriarkatet och den sönderbyråkratiserade kyrkan finns i virket. vi måste bygga nytt friskt och frälsande. nu funkar kyrkan ofta tvärtom. besvikelse vid förrättningar och konfirmation är en vanlig orsak till utskrivning, då när vi har alla chanser att vara bäst för vi har ju inte några konkurrenter precis när det gäller dopning och jordfästning.

    • Daniel Jakobsson

      Det är väl bristen på konkurrens som gör att vi kommer undan med halvmesyrer. Bäst är vi ju ändå oavsett hur dåliga vi är…
      Men bygga om – absolut!

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s