Johannesstormen – Ett tecken på en kyrka i kris
Längtan efter en relevant kyrka fortsätter…
Den senaste veckan har det stormat kring grannförsamlingen i Helsingfors. Jag hade väl egentligen inte tänkt säga nått, men jag blir så trött, så less och så uppgiven. Hur kommer det sig att kyrkan är så uppenbart usel på att ta vara på sin spetskompetens? Att (minst) tre toppentyper nu flyr från Johannes församling är först och främst ett misslyckande för kyrkan. Jag vet inte vem jag ska gnälla på – det finns så många led i den här soppan. Men tillåt mig bara sörja över att staden som jag så snabbt kommit att älska berövats på några av kyrkans bästa typer.
Att det har varit en hel del saker som inte stått rätt till har jag förstått under en längre tid och är det någonting som jag inte gillar i den här minimala finlandssvenska kyrkoankdammen så är det att folk är så uppenbart rädda för att ta itu med sånt som inte funkar. Alltid är det nån som är släkt med nån eller whatever… och när man sen lägger till det här märkliga konceptet om att om man är präst så får man göra nästan vad som helst innan man blir av med jobbet så är det inte så konstigt att det har gått så långt som det gått. Men att det gått för långt är uppenbart, tragiskt och rent ut sagt för djävligt.
Jag tycker biskop Björn på Facebook gjorde en bra analys på varför kyrkan som arbetsplats är mer utsatt för konflikter än andra arbetsplatser, men jag saknar lösningsmodellerna. Tycker också han var lite väl försvarande av kyrkan som arbetsplats… det är verkligen inte jämförbart med nått annat… Det här är verkligen nått vi måste kunna ta tag i. – Det får inte gå så långt att de bästa flyr kyrkan på grund av maktkamper, könsstrukturer och konstig teologi.
Hur tråkigt det än är att kyrkan igen förknippas med dålig stämning så känns det viktigt att de här sakerna kommer upp i ljuset. Helsingfors behöver en sund och välmående kyrka och det här är i bästa fall skärselden (Om ni ursäktar den katolska bilden… ;). Kärlek och respekt till de som slutar och en intensiv bön om styrka, vishet och gudomlig vägledning till alla inblandade som ska försöka få ordning på skutan igen.
Så vad säger du? Varför vågar vi inte ta tag i problemen inom församlingarna? Vad ska vi göra åt det?
Relevant kyrka 
”Alltid är det nån som är släkt med någon eller whatever…”Och släktskapshänsynen verkar gå före kompetenshänsyn. I Sverige kallade en radiopratare det ”bekanntskapskorruption” – ett segt nätverk som gör saklig kritik till något riskfyllt. Vore det flera (än 250.000 finlandsvenska själar) kunde man gruppera efter sakkunnskap, specialintressen, kompetens i ordets rätta mening. Jag har ofta undrat hur man i vissa yrken kan jobba alls i svenska Filnand när man måste ta de övrigas släktingar så inpå livet att de aldrig lämnar en ro?!Saker har ju en yrkesmässigt sätt också som de behöver fungera på, och endel individer är för särpräglade för att ha råd att ha släkten med. En person vars liv i princip är tillägnat Gud skall kunna ha och tåla denna distans även till arbetskamraterna. Ingen favoritism, inget mygel och ingen som blir viktigare än Guds vilja och nästan i hans universella form.
Förlåt texten är på engelska, la det på min fb väg här om dagen efter att jag hade sett på en film.
Watched the movie ”The Other Side of Heaven,” and I began to think that what is it that we really need. How could I evangelise here and now, today? Why have so many started to doubt the gospel and the Lord our God – the Savior.
You who are reading this, tell me why I have no rights anymore to believe in Christ, as I want? Why do many think that my thoughts are old-fashioned? Why can’t I take part of the faith that I believe in? Why can’t we have a diversity in our church without walking on a narrow path that no one can really go on.
To you who say you tolerate everything. Do you really?
I believe that when the apostle Paul wrote to the Christians of Corinth: ”Everything is permissible but not everything is beneficial. Everything is permitted but everything does not build up. Seek not your own interests, but those of others.” Then take into account that if someone tells you, this is wrong or fault, respect it and do whatever you can to make it feel whole. If he says to you ”no you can think as you do”. Then you can do what you had planned for, when the other has even respected you.
And finally I would like to wish a blessed day. In the way that you feel is right!