Hit me baby one more time

Än en gång har den kyrka som jag satsat de senaste 8 åren av mitt liv på gett mig ett knytnävsslag i magen som tack. Man skulle tro att man lärt sig vid det här laget, men det är väl så här det funkar för alla som blir illa behandlad i ett förhållande. Man tror och hoppas in i det längsta.

Jag förstår att du är besviken

Det är huvudpoängen i de svar som jag har fått när jag har försökt förstå hur processen kring tillsättandet av kyrkoherdevikarie i min älskade församling och arbetsplats Matteus församling.  Jag inser att ovanstående citat är i all välmening. Men för att vara helt ärlig:

Nej,
ni har ingen aning om hur besviken jag är!

För er som inte alls nu vet vad det här handlar om kan läsa Kyrkpressens artikel här (Jag återkommer till den) och det brev som medarbetarna skrev till domkapitlet här. Men innan jag går in på sakfrågor så låt mig få berätta om min besvikelse.

Vänner, familj och alla som fått den minsta inblick i mitt liv under de senaste 8 åren har alla sagt ungefär samma sak: Du är galen, du kan inte jobba så mycket, varför gör du allt det här? Mitt svar har alltid varit att jag gör det här för att jag älskar mitt jobb, mina och hela stiftets ungdomar och för att jag tror på den här kyrkan, trots alla dess fel och brister. Jag har koncentrerat det mesta av mitt hjärta till Matteus församling men också varit med och gjort stora satsningar för stiftet och för kyrkan i stort. Sociala medier, skribautveckling, Höstdagarna, UK m.m. Jag har också i många sammanhang lyft upp vilken fantastisk biskop vi har och varit med och satsat på att hjälpa honom att nå ut till ungdomarna, inte minst på HD.

När nu mitt kyrk-hjärtas epicentrum drabbades av en stor kris, så utgick jag nästan ifrån att det skulle finnas en ganska stor lyhördhet och vilja att ge hjälp tillbaka från stiftet, men där hade jag helt tydligt fel. När vår kyrkoherde Stefan Forsén, mitt under stora besparingar och förändringsprocesser valde att ansöka om tjänstledigt så spred sig en stor rädsla inför framtiden. Vi gick redan på knäna under nedskärningar och stor arbetsbörda och att få en ny kyrkoherde mitt i detta kändes övermäktigt. Efter mycket funderande så valde därför min kollega Patricia Högnabba att ställa sig förfogande, inte för att hon drömde om ett kyrkoherdeskap utan för att det var det som församlingen behövde. Dom som känner Patricia vet att det här är just så som hon är. Biskop Björn har flertalet gånger uttryck sin förvåning över att Patricia sökt vikariatet eftersom ”förvaltning och byråkrati inte har varit hennes drivkraft i arbetet”. Det borde ha visat honom hur vi i församlingen och hur Patricia har tolkat läget. Det var bästa tänkbara lösning i en krissituation. 

Men än en gång visar det sig att den här kyrkan sätter makt och strukturer framför församlingarnas bästa. Domkapitlet har kört över inte bara medarbetarna i Matteus församling utan även Matteus församlingsråd, utan att så vitt jag har förstått ha annat på fötterna än sin egen fiilis… De enda förklaringar som jag har fått från beslutsfattarna är:

Hur hade det sett ut om domkapitlet hade utsett den enda icke behöriga sökanden i ett fält med tre formellt behöriga?
och
Varför skulle vi uppmuntra anställda att fortbilda sig, om vi inte ens själva tror att man behöver den?

Jag tycker att man kan fråga sig: ”Hur ser det ut att domkapitlet gör beslut som går tvärsemot både församlingsråd och medarbetare” Jag ska säga hur det ser ut: Det ser ut som sämsta sorten av förmyndarskap. 

Mer kyrkolagskunniga än jag får avgöra om paragrafer hit och dit, så vitt jag förstår så är saken inte så enkel som domkapitlet vill ge sken av. Men jag nöjer mig med att konstatera att det här känns som ett stort svek. Mot mig, mot medarbetarna i församlingen och mot Matteus församlingsråd.

Som en liten slutkläm så kan jag komma med ett tips till Lars-Eric Henricson, lagfaren assessor vid domkapitlet som uttalade sig i Kyrkpressen:
Jag förstår att det för dig är ”oklart vilka anställda i Matteus församling som ligger bakom brevet till domkapitlet”. Om man skriver under med ”Medarbetarna i Matteus församling” så kan de flesta icke lagfarna människor räkna ut att det handlar om alla medarbetare. Om du sen inte har nån aning om vilka som är medarbetarna i Matteus församling så säger det kanske ganska mycket om hur galet det är att det är du som ska bestämma vem som ska bli vår chef.

Men för all del: här är länken om du blir nyfiken  

broken-heart

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s